Ornö Runt

03 juni 2009 kl. 1:06 f m | Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer
Ornö Runt är en lite mer familjebetonad kappsegling men som vi på Inga tar på blodigt allvar. I år hade vi ju dessutom en titel att fösvara, så vi var extra taggade.  Jag körde ner båten från Dalarö på morgonen och besättningen mötte upp vid startområdet vid Ornö.  Det var Eric, Henki, Oskar och jag (ordinarie besättning) samt Liam vars jobb är att just segla och är head trimmer åt Tobbe Törnqvist på Artemis till vardags. Garanterad seger med andra ord. or_31
Ponta Brenter hade desserterat till sin egen gamla Diva 39a  med fågelnamn och regelvidrig fatheadstor. Han är väl besviken över att inte få styra på Inga men vi är vuxna mäniskor och kan hantera sånt. Vi rekade startlinjen och försökte skaffa oss en uppfattning om var det blåste och bestämde oss för att mitt på någonstans med fart och sjukt bra tajming skulle nog bli bra. När det väl bar iväg var kanske inte tajmingen den allra bästa och efter ett par slag låg vi allra sist i fältet. Vi hade lite problem att få fart i båten men bet ihop och började med tiden klättra i fältet under kryssen. Vid Ornös norra började vi få vittring på täten. Datacom och lite andra 40fotare, som startade i klassen efter oss, hade börjat komma ikapp men vi höll dom kort. Endast Ponta den svikaren låg långt före och till synes ohotad och jag tänkte wtf bucklan var ju knappt nysilver ändå. Vid rundningen blev det trångt, där var en orange IF seglad av ett äldre par ivägen men vi kom om och där fanns inget skäl för protest, vi hade ju överlapp och skulle fram där. Britt Marie ålade sig också förbi den lilla IFen på ett lätt ansträngt sätt men paret verkade ta det med ro.L1000466
Datacom hade tagit sig förbi i rundningen men vi var snart ikapp och om, så som det ska vara. Vi fick syn på Ponta om styrbord som verkade ha fastnat räjält i den allt mer avtagande vinden varpå Eric som vanligt sa ” hörni jag tror vi ligger först nu.” Det var ingen hejd på skadeglädjen. Vi började få slut på vind och bestämde oss för vänsterflanken så nära land som möjligt, där borde det ju hända nånting. Det gjorde det inte, vi satt fast. Det gjorde alla andra också så det blev lunch, en utsökt sådan som Henki lagat under gång i sin båt natten innan. Alla satt fast men stämningen var god och timmarna gick. Efter en lång tid såg vi att ett fåtal båtar norr om oss, till synes ute till havs, började röra sig i si sådär åtta knop medan resten av fältet låg stilla. Vi kunde inte komma dit där vinden bar utan kunde bara sitta och hoppas. Vi började höra motorer sättas igång bakom oss och en efter en började båtar bryta.L1000455
Vi diskuterade på ett demokratiskt sätt en äventuell brytning. Det är ett svårt beslut. Jag kan bara minnas två tillfällen då jag gjort det. En gång en höst när jag höll på att frysa ihjäl under en Laser segling och en gång när storfallet gick av. Vi beslöt att ta fram ölen som var menad till efter målgång för vi var törstiga och snart kom vi fram till att vi hade familjer med barn som väntade med middag på Eric’s land och vi hade en timmes resa med motor kvar så vi bröt seglingen. Med blickarna sänkta i skam passerade vi målfartyget och strax därpå den lilla oranga IFen som just gått i mål. Den hade slagit oss med ca 4 timmar på seglad tid om vi fullföljt. Vi har taktiker men kanske behöver vi en strateg också. Jag tror jag ringer den där snubben på oranga båten eller var det frun som stod för vägvalet, kanske rekrytera båda?!..

5 kommentarer

  1. Det var nog herr och fru Nylund ny stötte på. Aktiva kappseglare i både IF och Neppare (är med nästan jämt). Säkert fler timmar i segelbåtn än ni alla tillsammans. Det kallas erfarenhet..

  2. Ni skulle fortsatt på vänstersidan. Ni seglade förbi oss (Dehler 36:a) men vi hade tur som såg att ni fastnade mitt ute i vattnet, och vi lyckades följa IF-båten och de andra nära land vid Fjärdlång. Tur som en tokig skulle man kunna säga.

    /Hans

  3. Ja där ser man vad lite stöddigt beteende och självgodhet ger.

  4. -Richard du vet att jag bara vill båtens bästa! Men jag måste ändå tillägga att Inga såg lite drögig ut jämnfört med den gamla fågeln. Hade ni lastat båten full med bärs nu igen, du vet vad vi har sagt om det. /Ponta

  5. Nä, vi har strikt ranson numera. Endast tre öl per gubbe att förtäras efter målgång. Dom hängde på kylning i en påse efter båten.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: