Lidingö Runt

11 maj 2009 kl. 12:08 f m | Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

_mg_0694

Så var säsongen äntligen igång. Vi var ju ute i god tid förstås, sjösatte och ställde masten i båten på Fredagen. Eric var med på varvet hela dagen och stod ut med mitt  tjuriga humör medan vi skruvade i några detaljer i masttoppen som jag borde fixat i vintras och bar saker som skulle i båten. Några timmar försenat drog vi iväg mot stan, Eric i Inga och jag i en rib för att åka till Landet och hämta segel och lite annat och möta upp på vägen.  När vi lastat över sakerna tog vi varsin välförtjänt pilsner och berömde oss själva för vårt hårda arbete och noggranna planering. Eric tog ribben hem till sig för att gå på femtiårskalas och jag körde Inga hem till Lidingö. Väl hemma och nöjd med dagen tänkte jag börja skruva fast riggen ordentligt samt dra fram lite linor inför morgondagens segling. Då märker jag plötsligt att jag glömt skot och varenda lina till båten på landet. Det är bara att gå upp till Victoria (Sambo), som jag inte sett på en vecka och säga; ähum, hej, jag måste dra. Så var det bara att ta bilen till landet och hämta grejorna. När jag kom hem igen var klockan midnatt och jag var dödstrött så jag gick och lade mig.

Vaknar tidigt till ljudet av spöregn, äter lite frukost och börjar bygga upp lite pre race nervositet, man har ju hört att det ska blåsa. Peter kommer tidigt och vi börjar tyst och målmedvetet skruva. Resten av besättningen, Eric, sedan Henki, Oskar och Ponta, dyker upp efter ett tag och på en halv timme, under dessa proffs tillsyn, är Inga tip top. När allt är klart sätter vi oss i båten och bestämmer positioner på Erics initiativ. Vi bestämmer att Oskar och Ponta, som är rockstjärnor i dom här sammanhangen, är strateg respektive taktiker. Sedan bestämmer jag att  jag, som är sämst lämpad för uppgiften, styr för det är min båt. Henki sköter fördäck och Peter och Eric sköter allt som händer mitt i båten. Så kör vi ut och hissar.

Vi kollar startlinjen och bestämmer oss för en taktik som bygger på att komma från djupt i lä och segla mot lovartsmärket och hela tiden hålla oss nära linjen samtidig som vi försöker hålla så fritt som möjligt i lä för att få rum för manövrar. Det funkar ganska bra och vi är vid start linjen på skottet och har fart men vi är inte ensamma och får inte fri vind. Fältet sprider rider sig, några drar ifrån och vi år någonstans i mitten. Det öppnar upp och vi sätter blåsan. Jonas på Matador vinkar kaxigt när han drar om i lovart men vi biter ihop och i takt med att det öppnar upp börjar vi hitta farten och tätbåterna drar inte längre ifrån utan vi verkar till och med närma oss.  Det gäller att inte tappa nu för vi är inte snabba på undanvind när det blåser men vi är alltid galet bra på kryss som väntar oss runt hörnet vid Älfvik.

Efter rundningen siktar vi in oss på tätbåtarna av vilka en är supersnygga Dehler 34an Dehlta som vi seglat jämnt mot flera gånger förut. Den blir vår måttstock och för varje slag över Askrike tar vi in lite på dom men det verkar inte vara riktigt tillräckligt. Dom mäter en pinne bättre en oss så vi måste ge dom tid. Men så måste dom hålla sig kvar på ett ofördelaktigt slag för att undvika ett grund och så är vi om. Vi är väldigt fokuserade men det är inte lätt med allt som händer runt om med båtar som broachar och går på grund runt oss hela tiden och skörade segel och havererade riggar. När vi rundar upp och går in på målrakan säger Eric ”hör ni jag tror vi ligger först i klassen nu”. Jag tar inte så mycket notis utan försöker hålla båten på kurs i en stökig, byig halvind. När vi gåt över linjen får vi målskott, den skönaste kännslan i världen.

2 kommentarer

  1. Härligt att ha en båt som är en måttstock.
    Grattis till skottet.🙂

  2. Grattis mina vindkrigare!


Sorry, the comment form is closed at this time.

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: