Inga from Sweden

Vi skulle segla Hyundai Cup i lördags men i fredags fick jag inte igång motorn. Den har varit lite trögstartad ibland och nu hade den inte varit igång på ett par veckor. Så jag tyckte väl först inte det var så konstigt men efter en en himla massa entusiastiskt försökande lyckades jag bränna upp startmotorn. Ridå.

På Lördagen tittade jag lite noggrannare på motorn för att, med min skrala kunskap om dieselmotorer, försöka lista ut vad som kunde vara problemet. Motorn såg enligt min bedömning ny ut.

Jag kollade oljan och den såg ok ut på stickan. Kylvatten var det gott om och alla slangar verkade sitta där dom skulle. så öppnade jag till sist proppen där man fyller på olja och där fanns det gott om vatten och rost.

Pratade med någon på Yanmar som sa att vattnet måste kommit in via avgasröret och vid närmare inspektion ser jag att avgassystemet är felinstallerat. Nu får jag inte ens runt svänghjulet med en skiftnyckel så den har väl skurit då antar jag. Peter hjälpte mig att bogsera Inga till varvet där motorn ska lyftas ur och skickas till någon som förstår sig på såna här saker men med min tur lär det väl bara vara att köpa nytt.

Efter Gotland har det inte blivit så mycket segling. Man har ju legat lite efter vad gäller tid spenderad med familj Så jag har rest en del.

Var vid Lofoten en sväng och fångade en sån här torsk.

Jahapp årets höjdpunkt Gotland runt gick ju riktigt åt helvete resultatmässigt men jag är trots allt inte helt missnöjd. Stämmningen ombord var inte på topp sista biten in mot mål när vi upptäckt hur stekta vi blivit och det har faktiskt tagit tills nu att bearbeta hela seglingen och kunna skriva något om den. Klassen var liten men med väldigt konkurenskraftiga båtar och skärpta seglare. Vi seglade båten riktigt bra på kryss men var för tungt lastade för undanvind.

Vi gjorde en för oss sedvanlig medioker start. Av någon anledning tyckte vi att det var för trångt vid startfartyget och satsade på att ta oss med fart över linjen en bit nedåt mitten. Det gick så där men vi fastnade inte och hade hyfsat fri vind och kunde välja väg utan större problem. Det var en hel del sträckbogar fram till Salvo rev men nedför Ostsidan av Gotland gick det riktigt bra och ett kortat häckstag, sedan Sandhamn Open, hjälpte oss att lufta storen bättre när det blåste lite mer. Det var betryggande att se att båten håller för lite tryck, den är ju ny och oprövad. Den enda båten i klassen som vi hade kontakt med efter Salvo var A35an ”W8 n Sea” med Brunte, Odd och gubbarna och dom är ju vassa så det verkade ju ok. Dom andra A35orna verkar inte ha fått någon riktig fart i båtarna. Det var bara att nöta och nöta nerför Ostsidan som alltid är ett långt kryss ben. Genua byttes utan större problem och vi tog till och med in ett rev i storen i takt med att Vinden ökade. Vi kom rätt i skiftena gång efter gång ända till slutet då vi kom på fel sida och fick gå tillbaks och käka skit. Här gick ”W8 n Sea” om och rundade Hoburgen med 20 minuters försprång på seglad tid. Ännu värre på beräknad. Vi fick hädanefter ha X35an ”Farsor på sjön” som måttstock och vi lyckades hålla dom bakom oss hela vägen i mål så vi var lite hoppfulla mot slutet att vi gjort bra ifrån oss, men icke.

Jag är ändå mycket nöjd med båtens prestanda och det går att vinna ett sånt här rejs även mot de större båtarna. Vi tycker alltid att vi haft problem med halvvind men märkte att med lite mer vind än vi haft tidigare går hon riktigt bra på den här bogen mycket tack vare slutstyvheten och ett väldigt stort och välbyggt roder som sällan släpper. Efter Visby gick vi med Spinaker med 100-110 graders vindriktning och loggade 8-9 knop. Hade vi loggat 10 då om vi slantat upp för en Code 0?

Vårt största problem var att vi var för tungt lastade. Vi kanske borde vara 7 och inte 8 på havsrejs. Det är mycket extra vikt med utrustning mat och dricka. 100 liter vatten var kanske att ta i och 8 backar öl i under durken kanske heller inte var helt nödvändigt.

Nåja Det var i alla fall jävlig kul, jag har inte garvat så myckt på hela året och även om man undrar vad fan man håller på med någonstans halvägs nerför Gotlands ostsida är man redo för ett varv till så fort man är på målrakan efter Alma. Tack! Pettan, Eric, Anders, Jacob, Hagge, Jajje och sist men störst Henki.

Det blev några bilder oxå:

Kom på att vi måste klistra på dekalerna just innan start.

En sån här måste man ju bara ha nån gång.

Såg långsam ut i jämförelse.

Klabbe lunkar på, som han säger om allt under 30 knop.

Första natten på railen.

Ser lugnt och sansat ut men jag har aldrig haft så ont i kroppen som när jag seglat på Inga.

Bråttom från Knolls. 14 knop blev toppnotering.

Visby rusar närmare.

Håller grejorna verkligen för det här?

När stövlar dör.

Jonas tittade förbi på lunch på ön på vägen till Sandhamn igår med finfina ny J109an Matador. Gjorde en perfekt solo angöring med häcken in, på medelhavsvis. Premier för min nya brygga som jag drog ut extra mycket jämfört med den gamla just för det ändamålet.

På vägen hit fick han, av tävlingsledningen, reda på att han tyvärr inte var välkommen att segla Gotland Runt i och med att hans IRC brev hade visat sig inte vara ”Endorsed”. Det såg jäkligt endorsed ut, printat på fint papper och med RORC stämpel och allt så jag förstår att han blev förvånad.

Nåja, Jonas är inte den som är den utan ett par timmar senare hade han via telefon, mejl, Kjell Marthinsen och en hel del jävlar annamma skaffat sig både ett LYS brev och på något vis fått sitt IRC brev endorsed från RORC. KSSS kunde förstås inte riktigt nöja sig med det utan bad att få utskrifter med underskrifter av behöriga vadetnukanvaraförnågra. Det visade sig att det inte riktigt funkade på det sättet utan tävlingsledningen fick helt enkelt nöja sig med faktum. Jonas stod nu inför ett val och han valde LYS där han får segla stora banan och mot 40 båtar. Visar han samma beslutsamhet på banan vinner han den klassen.

Det är inte lätt det här med havskappsegling.

Och förlåt att jag svor så förbannat i det förra inlägget, men jag blir upprörd lätt och har konspirationsteoretikertendenser. Nu seglar A35orna och Dehler 34an i samma klass som INGA på stora banan så LYS blir det inget av med. Pratade med med Fredrik Feldreich (tävlingsledningen) både igår och i förrgår. Hoppas han inte tyckde jag var för uppkäftig, man blir ju lätt lite surgubbe på äldre dagar har jag märkt. Jonas på Matador är dock inte lika glad som är kvar med J109an på lilla banan och det är inte konstigt, båten är ju över 35 fot och har ett LYS på 1.31. Man kunde, tycker jag, lägga alla IRC båtar i samma klass när den är så liten (23 just nu). Minsta båt i klassen är en Dehler 33 med IRC tal på 0.9830 vilket heller inte är någon liten eller långsam båt och dom skulle säkert inte ha något emot att köra stora banan. Jag tror ovanan att relatera till IRCtalen har mycket med saken att göra. I LYS talar vi om skillnader i procent men i IRC handlar det om promillar därför är det mycket mindre skillnad i fart än det ser ut på talet vid första anblick. Öh, förstod någon mer än jag det där?

Jag är så förbannad så det kokar i huvudet. Kan knappt skriva. Nu har klassindelningen i IRC ändrats så att merparten av båtarna åker lilla banan. Tydligen blev det diskussioner i och med att en A35a av 3 hamnade i den mindre klassen. Nu har man lagt delningen vid 1.042 vilket betyder att Inga är kvar som minsta båt i den större klassen och ska segla mot några jävla fucking gamla 40fotare medans alla båtar vi brukar segla mot går en annan bana!!!!!!!

Ser ut som rena konspirationen. IRC C, Jag menar vad fan har INGA i den klassen att göra! IRC Ds bana Delta är dessutom as-trist, raka vägen till Hoburgen och tillbaks.

Tror fan vi kör LYS istället.

Det verkar som IRC blir en skaplig klass till slut med 33 båtar anmälda. Såg inte så värst lovande ut för några dagar sedan. Och så sa ju Kjell Marthinsen (ssf) att endast 20 mätbrev var utdelade hittills i Sverige. Och då var ett brev Peter Gustafsson med Blur och han seglar ju i Norges tøffeste regatta istället för Gotland. Det är ganska skapliga båtar också. A35orna är med förståss och Serendip som slog oss på Sandhamn Open. Ett exemplar av min gamla baby Farr 31an är med och så Jonas Grandér med sin nya J109a med flera. Här är listan:

Så var Sandhamn Open avklarat och man kom hem med en hel del erfarenheter att ta lärdom från. Vi kom trea i båda seglingarna och totalt, vilket man kanske borde vara nöjd med men nu har vi börjat bli bortskämda med plasseringar och det var dessutom bara sex båtar med i tävlingen samt bara fem på havsbanan. Brunte och dom andra på A35an ”W8 n Sea” (ordvitsare där) visade var skåpet skulle stå med perfekta starter och kopplade och höll greppet i båda seglingarna. Verkar som dom gubbarna har hittat farten sedan Lidingö Runt.

Första rejset blev första banseglingen (ever) för oss och det märks att där finns en del att göra för att bli världsklass. Banan var kort och det hade väl varit ok för en träningssegling på Baggen men på Sandhamn där man har hela havet undrar man lite varför. Vi hadde i alla fall bra fart och höjd på kryssen och, för all del, bra fart på länsen också. Starter och manövrar lämnar dock en hel del att önska. Jag blev imponerad av Dehler 34an ”Dehlta” som var extra snygg med kolpipa och allt. Herr Barius & co var inta lika snabba som oss på kryssen men matchade oss i fart på undanvind. Dom var dock mycket bättre på manövrar och vägval och stekte oss i alla rundningar och slog oss, till slut, rättvist med en sekund i seglad tid och ett par till på beräknad. Efter första seglingen dog vinden och nästa blev avblåst vilket var snopet och vi hade behövt träningen men det var bara att skynda tillbaks till Sandhamn för att proppa i sig en oplanerad men uppskattad middag. Vi bedömde att vi inte hann med kaffe utan betalda och kastade oss i båten för att skynda till starten av havskappseglingen. Innan vi hann ut ur hamnen han vi bli stoppade av en funktionär som vilt vinkande från en brygga meddelade oss att starten var uppskjuten och det var bara att vända tillbaks och invänta skepparmöte och tävlingsledarna talked in their double talk style and made all kinds of truths from lies. Got to beat the punks on the battle front. Got to meet the punks, street justice! Seglingen sköts tillsvidare upp till kl 6 dagen därpå och efter lite diskussioner om vi kanske bara skulle skita i alltihopa och åk hem fann vi oss nödsakade att finna andra sätt att förlusta oss. Vi tillät oss en mellis eller två tills någon av oss bjöd på varsin Fernet för magens skull. När det sjunkit in att det faktiskt inte skulle bli mer segling den dagen blev det kankse något litet till att dricka.

Glassigt väntande i solen.

Hempa och Young Pandy i elegant synth-pose, och kolla Stureplansbrickorna.

Och solen bara skiner och skiner.

Så många fler bilder blev det inte för jag var så busy hela tiden men Johan Granath (skota) tog en hel del väldigt trevliga bilder på Inga.

Havsracet blev till slut av dagen därpå, med start kl 0700 så det var bara att pallra sig upp. Det kan hända att vi var lite trötta vid den här tidpunkten för vi var inte helt eniga om när vår start skulle gå men Henki tyckde det var bäst att vi låg och körde lite på startlinjen bara för säkerhetsskull och pang så gick starten och av en ren slump krossade vi linjen precis i det ögonblicket och var ganska nöjda med att det åtminstonde måste ha sett ut som om vi hade koll. Brunte & co hade dock hunnit lista ut att det var läfördel och gjorde en överlägsen start på den sidan. Det blåste 5-6 meter i början och ökade under dagen för att till slut hamna kring 10-11. Det var bra för oss för vi har inte haft tillfälle att segla Inga i särskillt blåsiga förhållanden förut. Vi gick hyffsat men jag kände mig ändå lite frustrerad att vi inte hängde med vissa båtar som vi har gjort tidigare. Efter halva seglingen undrade Henki: Är backen i? och stirrade på gasreglaget som stod rakt upp. Öh nä tydligen inte. Det visade sig att det inte gick att få i backen men på nästa läns startede vi motorn och lyckades lägga i backen och därmed var allt frid och fröjd. Vi tänkde, det där kan väl inte klassas som fusk, att backa? Efter det verkade det som om vi seglade en halv knop fortare och vi blev äntligen av med Dehler 34an som suttit som ett frimärke i häcken på oss. Vi hade bra fart på båten på sista länsen när det pustade som mest och det känns som att man kan börja lita på att grejorna håller. I veckan måste jag korta häckstaget lite så vi kan lufta store bättre samt se vad vi kan göra för att ändra lite på vårt alltför höga IRCmätttal. Troligtvis betyder det skära i seglen en aning.

Idag kom mätbrevet efter endast 4 dagar från RORC!! Tror vi har Kjell Martinsen (SSF) att tacka för det. Fick ett tal på 1.046 vilket är lite högt i jämförelse med dom andra Corby 33orna i England men det ser ut som vi har lite mer segel. Såg att en A35 hade 1.041 och det kan vi väl leva med, åtminstonde i lätt väder. Det här betyder att det blir IRC och inte LYS i helgens Sandhamn Open. Kan man segla både LYS och IRC på samma gång?