Inga from Sweden

Tack allihopa för en härlig avslutning på säsongen.

IRC RM var det roligaste jag gjort med båten och det kändes som en värdig avslutning för Inga, inte bara för säsongen utan för att det blir en ny båt till nästa år. Vi var en super besättning vilket gjorde att manövrar kändes busenkla trots minimal träning på Baggen som faktiskt var rätt stökig. Innan seglingen sydde Kristian Hertzberg en påse till spinnbommen att ha på Storbommen vilket gjorde enorm skillnad för Gustaf på fördäck.

Det var jag vid rodret. Eric Horwitz på mast för att hjälpa Gustaf Dyrssen på fördäck, Oskar Karsson och Jimmy Hellberg skötte trim och piano på varsin sida och Pontus Brenter stod för afterguarden och skötte taktik. Vi bestämde att Pontus tog alla beslut ombord så det blev ovanligt lite polsk riksdag på båten. Niklas Beckvid var med och trimmade på Lördagen.

Första halvan av Lördagen gick åt till att vänta på vind men efter lunch började det äntligen pusta lite. Vi inledde seglingen med en tjuvstart. Vi var så nöjda med att ha tryckt Klabbe på X35an VW över startlinjen att vi inte märkte att vi själva var över. I övrigt gjorde vi ganska konsistenta resultat och var aldrig sämre än fyra. Det hanns med 4 seglingar under eftermiddagen.

Söndagen bjöd på lite mer vind och en hel del kaotiska situationer i rundningarna men alla verkar ha klarat sig helskinnade även om det var lite kontakt mellan båtar vid ett par tillfällen. Vi slutade på femte plats totalt men hade vi fått upp focken på sista kryssen i sista seglingen hade det gått betydligt bättre. Den trasslade till sig så pass att vi fick byta till tunga focken.  Som medarrangör av regattan var det dock kanske lika bra att det blev som det blev.

Gotland kanske redan är överspelat men det var kul och det blev en hel del fina bilder visade det sig när jag till slut fick ur dom ur kameran. Vi hade tänkt segla 6 personer eftersom 8 blev trångt och stökigt förra året. I sista stund var Jakob Steen tvungen att lämna återbud, så var vi bara 5. Vi letade till en början efter en ersättare men ju närmare start vi kom och med tanke på det väntat lätta vädret bestämde vi oss för att köra på 5. Det är lite i underkant men inte med 5 riktigt duktiga seglare. Det visade sig vara rätt beslut även om vi skulle haft användning av lite mer fläsk på railen sista kryssen mot Alma och i mål. Besättningen blev slutligen följande.

Eric Horwitz, Håller sig i brunn, Keyboard mest men verkar ha ett finger med i spelet överallt samt håller ihop teamet. Är glad att vi ersatt häckstagspumpen med block och talja.

Henki Almsted, Trim guru, fördäckare, kock, urstark och jobbar med råge hårdast på båten. Alltid glad och i år 15 kilo lättare en vid samma tidpunkt förra året. Grattis Henki!

Oscar Karlsson, Seglings legend, gör allt ombord men är framför allt ansvarig för teknik och på det området har det skett en omfattande uppgradering på Inga i år.

Niklas Beckvid, fulländad rorsman med bl.a. VM guld i E-Jolle under bältet. oerhört engagerad och inspirerande.

Jag, Richard Göransson, skeppare, styr rätt mycket och roddar med båten.

För att summera seglingen tycker vi alla att vi seglade as-bra och kan inte förstå varför det inte gick bättre. Vi var ju grymma! Vi gjorde en nära nog perfekt start och låg tvåa eller tre vid samtliga rapporteringar fram till Hoburgen. Därefter körde vi fast under en massa åskmoln men det var vi ju inte ensamma om men efter det var det utför i placeringarna. I år har det varit lite sparsamt med nya segel eftersom det blir ny båt till nästa säsong men vi skaffade i alla fall en efterlängtad code-0. Efter Gotland fattar jag inte hur vi kunnat segla båten utan förut. Vore det inte för den skulle vi fortfarande ligga och guppa utanför Visby nu. Det är ett konstigt segel att trimma, bubblar fram och fladdrar bak. tror det finns en hel del att göra på designsidan av dessa. Även i minsta pust är skotet spänt till bristningsgränsen så det gäller att få seglet att dra båten åt rätt håll.

Ett jävla mäktigt segel var det i alla fall. Hade planerat ett löstagbart peke till båten men det blev att vi flög den från spinnaker bommen monterad under pulpit vilket funkade bra men ett peke hade underlättat manövrer och segelbyten. Tror vi körde minst halva Gotland så här.

Tekniken ombord gick från obefintlig till världsklass på ett par dagar. Oskar tog nattskiftet och fick det hela att funka medan vi andra åt och drack och hade roligt. En massa datorer ombord drar en del el så utanför Visby visade det sig att vi väntat för länge med att ladda så motorn gick inte att starta. Ett efter ett dog systemen ombord. Vindinstrumenten dog just innan det började blåsa. Sista handhållna GPS dog några meter från mål.

Den här sekvensen kan ha bidragit till att Anahita, fruktbarheten och vattnets gudinna, valde att bryta vid Hoburgen. Visserligen en gammal båt men 33 mot 56 fot måste ändå bidra till dålig stämning ombord.

Det blev mycket av den här varan.

Corby 29an Hijacked seglade vi ikapp på Ostsidan. Den hade jag tippat som segrare i LYS på lilla banan.

Efter Hoburgen började märkliga moln torna upp sig.

Det blev rätt komplicerad segling Mellan Hoburgen, Knolls och Visby.

Egentligen borde vi vara ute och segla och träna inför KSSS race week, vad det nu är, men båten har stått på land i väntan på väder som tillåter att vi sprutmålar bottenfärg. Idag tittade äntligen solen fram fast det blåste lite för mycket så det gick åt dubbelt så mycket färg som beräknat.

I början av säsongen nöjde vi oss med att slipa bort den tidigare färgen och vattenslipa grundfärgen men nu vill jag ha en hård jämn yta som går att polera. I efterhand när man ser det överlägsna resultatet fattar jag inte varför det inte är vanligare att göra så här. Det sparar ju oändligt många timmars slipjobb.

När målningen är klar blir det en lätt vattenslipning och sedan polering.

Vi passade på att dra åt kölbultarna tills vi blev blå och spydde sedan spacklade vi igen sprickan som blivit runt kölinfästningen.

Sjukt snabbt blir det i alla fall.

Så var säsongen äntligen igång. Vi var ju ute i god tid förstås, sjösatte och ställde masten i båten på Fredagen. Eric var med på varvet hela dagen och stod ut med mitt  tjuriga humör medan vi skruvade i några detaljer i masttoppen som jag borde fixat i vintras och bar saker som skulle i båten. Några timmar försenat drog vi iväg mot stan, Eric i Inga och jag i en rib för att åka till Landet och hämta segel och lite annat och möta upp på vägen.  När vi lastat över sakerna tog vi varsin välförtjänt pilsner och berömde oss själva för vårt hårda arbete och noggranna planering. Eric tog ribben hem till sig för att gå på femtiårskalas och jag körde Inga hem till Lidingö. Väl hemma och nöjd med dagen tänkte jag börja skruva fast riggen ordentligt samt dra fram lite linor inför morgondagens segling. Då märker jag plötsligt att jag glömt skot och varenda lina till båten på landet. Det är bara att gå upp till Victoria (Sambo), som jag inte sett på en vecka och säga; ähum, hej, jag måste dra. Så var det bara att ta bilen till landet och hämta grejorna. När jag kom hem igen var klockan midnatt och jag var dödstrött så jag gick och lade mig.

Vaknar tidigt till ljudet av spöregn, äter lite frukost och börjar bygga upp lite pre race nervositet, man har ju hört att det ska blåsa. Peter kommer tidigt och vi börjar tyst och målmedvetet skruva. Resten av besättningen, Eric, sedan Henki, Oskar och Ponta, dyker upp efter ett tag och på en halv timme, under dessa proffs tillsyn, är Inga tip top. När allt är klart sätter vi oss i båten och bestämmer positioner på Erics initiativ. Vi bestämmer att Oskar och Ponta, som är rockstjärnor i dom här sammanhangen, är strateg respektive taktiker. Sedan bestämmer jag att  jag, som är sämst lämpad för uppgiften, styr för det är min båt. Henki sköter fördäck och Peter och Eric sköter allt som händer mitt i båten. Så kör vi ut och hissar.

Vi kollar startlinjen och bestämmer oss för en taktik som bygger på att komma från djupt i lä och segla mot lovartsmärket och hela tiden hålla oss nära linjen samtidig som vi försöker hålla så fritt som möjligt i lä för att få rum för manövrar. Det funkar ganska bra och vi är vid start linjen på skottet och har fart men vi är inte ensamma och får inte fri vind. Fältet sprider rider sig, några drar ifrån och vi år någonstans i mitten. Det öppnar upp och vi sätter blåsan. Jonas på Matador vinkar kaxigt när han drar om i lovart men vi biter ihop och i takt med att det öppnar upp börjar vi hitta farten och tätbåterna drar inte längre ifrån utan vi verkar till och med närma oss.  Det gäller att inte tappa nu för vi är inte snabba på undanvind när det blåser men vi är alltid galet bra på kryss som väntar oss runt hörnet vid Älfvik.

Efter rundningen siktar vi in oss på tätbåtarna av vilka en är supersnygga Dehler 34an Dehlta som vi seglat jämnt mot flera gånger förut. Den blir vår måttstock och för varje slag över Askrike tar vi in lite på dom men det verkar inte vara riktigt tillräckligt. Dom mäter en pinne bättre en oss så vi måste ge dom tid. Men så måste dom hålla sig kvar på ett ofördelaktigt slag för att undvika ett grund och så är vi om. Vi är väldigt fokuserade men det är inte lätt med allt som händer runt om med båtar som broachar och går på grund runt oss hela tiden och skörade segel och havererade riggar. När vi rundar upp och går in på målrakan säger Eric ”hör ni jag tror vi ligger först i klassen nu”. Jag tar inte så mycket notis utan försöker hålla båten på kurs i en stökig, byig halvind. När vi gåt över linjen får vi målskott, den skönaste kännslan i världen.

Efter ett par möten med de intresserade båtägarna har Sten Edholm (shf) preliminärt tagit ut 6 båtar som ska bli två team. Det är sannolikt att det blir lite ändringar i detta om någon hoppar av och så finns det fler som vill vara med men söker ny båt eller finansiering. Så här ser listan ut för närvarande i alla fall.

Ralf Aspholm            Datacom                  Tittar på en ny båt för 2009

John Arnell               Oxygen                     X41 od

Christer Cederblad    Shakira                     Dehler 36

Robert Carenfeldt     Air IV                        Landmark 43

Richard Göransson    Inga from Sweden     Corby 33

Peter Westerlund      Team Roslagen         First 40.7

Grannen på landet har skaffat en ny jävligt najs båt.  Man har ju sneglat lite på något liknande men det är jävligt mycket jobb med en sån där. Tiden räcker helt enkelt inte till. Grattis Niklas!

Har byggt ett nytt lock till navbordet. Det gamla var så stort och klumpigt så det gick inte att komma åt kylboxen.  Det vägde en hel del oxå.

Stuvutrymme har varit lite av ett problem så ett hål under kylboxen är gjort för att komma åt det rätt stora utrymmet där. Elskåpet får vara kvar så länge men jag har en plan där med.

Kojbottnarna är utbytta mot hela skivor så att det ska gå att komma åt även om något eller någon ligger där.

Hålen är större nu för ease of access.

Motorlådan har fått tre nya hål så att man kommer åt att serva. Ja det är ju förstås om man har en. Visade sig att den inte gick att laga så det blir en ny en.

Bilden är en rekonstruktion men så här hängde gummiflärpen när jag tog upp båten. Undrar hur mycket det bromsar och länge den sett ut sådär. Antagligen sedan innan Gotland för vi hadde aldrig den där magiska farten som vi hade på Lidingö och Ornö.

Nu ser det i alla fall så här mästerligt ut. Inga mer gummiflärpsproblem!

Här har vi en mini-Inga som jag hoppas ska bli min. Jag har ju 2 Bagheera och tänkte byta den ena till nya Khaa.

Så läcker!

Måste bara sälja den röda som står i bakgrunden. Komplett med lättvindsrigg, radio och vagga.12 lax någon?

Fick tillfälle att göra en sista segling för säsongen, nämligen Jungfrutriangeln som annordnas av Trollbäckens Båtsällskap och seglas på Jungfrufjärden precis där jag bor på landet, perfekt. Det blev inte min egen båt för den står ju på land utan motor men Fredrik Bergström ringde och frågade om jag ville vara med på Inga’s lillasyster ”26an” som inte har något namn utan för närvarande kallas ircboats.com.

Den var grymt snygg när man såg den så här i fläsket och kändes inte alls liten när man inte hade Inga att jämföra med. Snabb visade den sig vara oxå. Vi blev fyra på båten vilket verkar lagom, Fredrik, Jesper ?, Jesper Nordström och Jag.

Namnet till trots bestod Jungfrutriangeln av tre korta kryss/läns seglingar och det blåste väl 6-7 meter till att börja med. Starten i första seglingen var kanske lite avaktande men vi lyckades undvika konfrontation med andra båtar och gled igenom större delen av fältet och ut mot vänsterflanken vid Edesön där vi tidigare märkt att det passande vred emot ju närmare land man kom. Vi fick ett par bra slag på andra båtar och seglade kanske inte snabbare än alla andra men högre. Vi rundade som andra eller tredje båt och gjorde en bra sättning sen gick vi så djupt vi vågade. Även om dessa båtar ser ut som snabba undanvindsbåtar är dom inget man kryssar med på länsen. Vi valde rätt väg och manövrerna gick lugnt till, man kanske skulle kunna vara mer aktiv med trimmet men samtidigt vill man inte ha någon i lä alltför länge. Sista varvet gick ungefär som det förra och vi gick i mål och vann den delseglingen.

Vid starten i andra seglingen hade det börjat blåsa mer och vi lyckades tjuvstarta men det var vi inte ensamma om så det blev allmän omstart. Efter det var jag så skärrad så omstarten blev sopig och jag styrde som en kratta hela första kryssen. Lyckades till och med tappa rorkulten mitt i ett panikslag så halva besättningen nästan fick bada. Lyckades inte hålla oss på vänstarflanken heller men jag vet inte om det hade lika stor betydelse när det blåste mer. På andra varvet var det lugnare och vi trodde väl att vi klarat oss hyffsat ändå men just när vi håller på att riva blåsan, innan målgång, ramlar storen ner. Storfallet har gått av och vi får glida in på bara focken de sista metrarna och det känns som vi blir omseglade av hela flottan. Det visade sig att vi kom trea men vi hade inga möjligheter att fixa fallet innan nästa segling så det blev bara att tuffa hem lite snopet.

Jag var enormt imponerad av båtens prestanda och trivdes otroligt bra med att segla den och det finns massor att göra på trimsidan som vi inte hann lista ut än. Den är rätt neutral i rodret så man skulle kanske luta bak masten en aning. Den känns som man seglar en mycket större båt men alla manövrar är enkla för lasterna är inte så höga. Jag blev rätt sugen faktiskt det är ju mycket enklare att få ihop besättning till en båt som seglas på fyra.